I vår intervjuserie informerar vi dig om spännande, intressanta och framför allt kreativa personligheter. Det spelar ingen roll om du är musiker, designer eller grundare. Vi handlar alla om inspiration, nöje och kreativitet. Alla personligheter vi intervjuar har beröringspunkter med vårt arbete.

Jag fick lov att chatta med Sandra från Nähspirit, vilket var jättekul. Med Nähspirit-etiketten skapar Sandra unika plagg av gamla kläder! Det är värt att ta en titt på deras hemsida: www.naehspirit.de

Hur kom du på idén till ditt märke Nähspirit?

Det blev faktiskt så och blev inte så påtvingat, för jag har alltid behållit mycket och gjort något nytt av det, provat mönster etc. Det var alltid synd för mig att slänga gamla kläder eller lägga dem i den gamla klädkollektionen. Istället använde jag dem till mina syprojekt. Med tiden producerade jag förstås mycket, sakerna fanns där och så var verksamheten bara en logisk konsekvens.

Och du lärde dig att sy väldigt tidigt, eller hur?

Ja, jag lärde mig att sy av min mamma som brukade sy efter Burda-mönster. För mig har sömnad alltid funnits med i vardagen. Speciellt eftersom de egna barnen är här har passionen ökat igen.

Betyder det att du också syr mycket till dig själv privat?

Ja, jag sydde mycket barnsaker men även till mig själv, jag gillar väskor. Min yngsta son, som nu är 3 år, har en helt handsydd garderob.

Oj, det betyder hur många timmar tillbringar du vid symaskinen sådär?

Ja... (skrattar) alldeles för lite. Men varje ledig minut. Vilket inte alltid är lätt, med 3 barn, hus och trädgård... det är alltid något på gång. Men jag har en jättebra syateljé där jag bara kan sätta mig ner och sätta igång – även om det bara är 5 minuter.

Var letar du efter nya sömnadsidéer?

Det är väldigt annorlunda. Alla gamla kläder inspirerar mig såklart. När jag håller något i handen har jag genast många idéer om vilka nya saker som kan göras av det. Men ibland har jag ett mönster först som jag vill inse. Men jag använder också utbytet på sociala kanaler som Instagram.

Betyder det att du låter dig inspireras av det som finns och inte behöver leta efter idéer så mycket?

Ja exakt. Jag behöver alltid en viss ram för inspiration. Så var det redan som arkitekt. Om jag skulle planera ett byggprojekt på en tom äng saknades idéerna från början. Men när det till exempel gällde att stänga en ledig tomt mellan två befintliga hus, så har jag alltid haft en idé. Och det är samma sak med sömnad. Det är lätt för mig att göra något av det som redan finns, att skapa något nytt. Det som redan finns där är min inspiration och jag bearbetar den sedan vidare. Men det kan också helt enkelt vara ett nytt mönster.

Vilken har varit den största utmaningen på din väg till egenföretagande hittills?

Tillåter mig själv att ta det här steget och erkänner att det hela kan växa utan press. En vän sa till mig: "Du har varit där länge i alla fall, det finns verkligen ingen återvändo". Och hon hade rätt. I mitt huvud hade jag faktiskt allt klart, jag saknade bara modet att ta det sista steget med alla konsekvenser. Men jag insåg att om jag inte gör det nu, så är det nog aldrig. En mänsklig designläsning och mötet med andlighet hjälpte mig mycket.

Din hemsida säger att det också finns något andligt med dina syprojekt, i det att du ger gamla kläder en ny anda. Jag är intresserad av den här aspekten. Kan du beskriva det närmare?

Ja, det är något speciellt för mig att blåsa nytt liv i gamla saker. Speciellt om det är en omhuldad minnesmärke - t.ex. skinnjackan av mormodern som gick bort. Att sy en fantastisk axelväska eller något liknande av den och skapa något som du behöver tilltalar mig. Eller så har jag till exempel en förfrågan om att sy en dopklänning av en brudklänning. Vilken fantastisk utmaning! Men det behöver inte alltid vara "det stora" ögonblicket som man syr upp. Det är också bara härligt när 3 gamla huvtröjor som ligger och ligger i garderoben oanvända förvandlas till en ny jättefin tröja som man sedan gärna bär.

Vad är din favoritgrej med att sy?

Jag gillar att vara kreativ och gillar att klappa tyger! Och det ögonblick när man vänder på syprojektet, till exempel en väska, är det alltid som att föda barn och har en viss magi för mig som jag älskar med det här jobbet. Och jag är alltid glad när jag har lyckats göra exakta sömmar.

Hur stor är din tygaffär?

Naturligtvis alldeles för liten. Jag har alltid utrymmesproblem när något nytt läggs till. Men jag hör inte så mycket. Det är cirka 3 Billy-hyllor fulla.

Var köper du ditt tyg och sybehör?

Jag köper inte så mycket nytt. Stora skapelser är ofta resultatet av improvisation.
Jag får nästan allt jag använder för mina syprojekt second hand. Jag fick till exempel en massa gamla skinnjackor av min svärfar, eller så fick jag en hel drös med gamla dragkedjor från en sygrupp för handarbete.
Förutom barnkläderna. Jag köper till exempel jersey som då brukar vara väldigt motivrelaterat. Jag älskar också att gå på tygmarknaden, uppleva känslan där och vara bland likasinnade. Jag gillar att stryka tygerna där, men jag tar bara med mig väldigt speciella motivtyger, eftersom jag är ganska kritisk till denna massproduktion av tyger. Det är också viktigt för mig att stödja den lokala handeln, därför köper jag fleece eller accessoarer för mycket specialbeställningar från den lokala tygaffären.

Betyder det att ditt anspråk på hållbarhet är mycket viktigt för dig i dina syprojekt?

Ja, jag ser till att använda 100% av allt om möjligt. Jag klipper alltid av varje detalj, oavsett om det är dragkedjor, spännen, knappar... det är verkligen väldigt sällan man beställer något nytt. Säkerhetsbältena får jag till exempel från bilarna från skrothandlaren som man kan använda som bältesremmar till t.ex ryggsäckar

Hur spenderar du din fritid när du inte syr?

Jag följer min personliga utveckling intensivt. Jag läser mycket, lyssnar på poddar, går onlinekurser eller går bara på Zumba.

Finns det något du skulle vilja dela med andra sömmerskor och kanske även de som är nya inom sömnad?

Ja, visa inte så mycket perfektionism, bara sy djärvt. Om du har ett gammalt plagg, våga göra något nytt av det. Så många säger till mig: ”Jag kan inte det här, du är så duktig.” Men jag tror att vem som helst kan skapa något vackert om de bara vågar börja. Och det krävs ofta uthållighet. Än idag måste jag alltför ofta ha tålamod när ett projekt tar för lång tid. Låt inte det få dig ner och fortsätt med det.